Tänger och skärande verktyg

Kombinationstång, sidavbitare, spetstång (flacktång) och en polygrip täcker de flesta jobb. Arbetar du med el behöver du dessutom avisoleringstång och presstång, och med bil en låsringstång för inner- och ytterringar.

Sidavbitaren har smalt huvud för mjuk tråd och kabel i trånga lägen. Kraftavbitaren har induktionshärdade eggar och hävarmsförstärkning för hårdare material som spik, fjäderstål och armeringstråd. Klipp aldrig hårdtråd med en vanlig sidavbitare.

Det är samma typ av verktyg: en tång med steglöst eller stegvis ställbar käftvidd för rör och stora muttrar. Modeller med knapptryck ställs om med en hand och käftarna förblir parallella, vilket ger bättre grepp och mindre risk för skada.

Bestäm först om det är en inner- eller ytterring, sedan om öglorna sitter rakt eller i vinkel, och slutligen spetsdiameter (vanligen 0,9–3,2 mm). Ett set med utbytbara spetsar täcker mest, men fasta tänger är stabilare.

HSS är snabbstål för stål och trä, HSS-Co (kobolt, oftast 5 eller 8 procent) tål värme och används i rostfritt, och HM (hårdmetall) är för betong, kakel och sten. Rostfritt kräver koboltborr, lågt varvtal och skärvätska.

Grov tandning (cirka 5–8 TPI) för trä, medium (10–14 TPI) för blandat material med spik, och fin (18–24 TPI) för metall och tunn plåt. Bimetallblad håller längst i blandat rivningsarbete.

Så snart snittet börjar gå trögt eller vandra. Ett slött blad kräver mer kraft, vilket ger sneda snitt och sliter mer på dig än på materialet. Bladet ska monteras med tänderna framåt, bort från handtaget.

Kapskivan är tunn (1–3 mm) och bara avsedd för kapning i skivans plan. Slipskivan är tjock (6 mm och uppåt) och avsedd för slipning på sidan. Att slipa med kapskiva är livsfarligt – skivan kan brista.

Slipa med låg hastighet och rikligt med vatten. Blir eggen blå har stålet mjukanlöpts och tappat hårdheten permanent. Använd hellre bryne eller diamantfil på eggverktyg som stämjärn och kniv.

Eggarna hettas upp lokalt med induktion och härdas till cirka 60–64 HRC, medan resten av tången förblir seg. Det ger en tång som både biter hårt och tål böjning utan att spricka.

Härdade delar är spröda och kan flisa vid slag, med risk för ögonskador. Dessutom deformeras leden så att käftarna inte längre möts – då tappar tången grepp för alltid.

Torka rent, droppa lite tunn olja i leden några gånger per år och håll eggarna fria från färg och lim. Rostiga leder ger stelt grepp och slitna eggar. Förvara torrt, gärna hängande.

En avbitartång är oftast kraftigare byggd för att klippa grövre spik och armeringstråd nära ytan, medan en sidoavbitare är slankare och avsedd för elkabel, kopplingstråd och tunnare material i elarbeten. Käftvinkeln och stållegeringen skiljer sig också, där avbitartänger tål högre klippkraft utan att eggen deformeras.

Polygrip finns vanligtvis i storlekar från 180 till 300 mm, där käftöppningen ökar med tångens längd. En 250 mm polygrip täcker de flesta hushålls- och verkstadsbehov med käftöppning upp till cirka 45-50 mm. För grövre rörkopplingar eller större muttrar behövs en 300 mm modell med större öppningskapacitet.

Vrid justerskruven i tångens ände tills käftarna nästan sluter runt arbetsstycket utan tången låst. Stäng därefter handtagen helt, vilket ska kräva ett tydligt men rimligt handgrepp. Om käftarna sitter för löst efter låsning, dra åt skruven ett kvarts varv i taget tills grepp och låsning känns stabilt utan att handtagen tar emot för hårt.

För allmän metallkapning används blad med 24-32 tänder per tum (TPI). Tunnare material som plåt och rör kräver finare tandning, 32 TPI, för att undvika att bladet hakar i och tänderna river bort. Grövre stångmaterial och trä klarar 18-24 TPI bättre eftersom spåntransporten blir effektivare med större tandmellanrum.

Skruva fast hålsågens klinga i sågskaftet, sätt sedan centrumborren genom mittenhålet och lås fast i chucken. Kontrollera att sågen sitter rakt och inte skevar innan du börjar borra. Starta med lågt varvtal och lätt anliggande tryck tills sågtänderna fått fäste, öka därefter försiktigt varvtalet beroende på materialets hårdhet.

Beteckningen anger metrisk gänga med 8 mm diameter och 1,25 mm stigning mellan gängvarven. Grövre stigning, exempelvis 1,5 mm på samma diameter, kallas grovgänga och används oftast i standardapplikationer, medan finare stigning ger starkare gänga och används i motorer och precisionskomponenter. Kontrollera alltid ritningsunderlag innan du väljer gängtapp.

Kärndiametern beräknas genom att subtrahera gängans stigning från den nominella diametern, till exempel M8x1,25 kräver ett hål på cirka 6,8 mm. De flesta gängtappstabeller anger rekommenderad borrdiameter direkt för respektive dimension. Ett för litet hål gör gängtappen svår att dra och riskerar att den går av i materialet.

Vanligaste orsakerna är för litet förborrat hål, för snabb matning utan att backa för spånbrytning, eller att gängtappen används i för hårt material utan skärvätska. Backa tappen en kvarts vridning efter varje halvt varv framåt för att bryta spånen. Använd alltid skärolja vid gängning i stål för att minska friktion och värmeutveckling.

En platt bastardfil med medelgrov tandning passar för allmän formning och gradning av stål. Till finslipning och sista finish används en slätfil med finare tandning som lämnar en jämnare yta. Rundfilar används för invändiga radier och hål, medan trekantsfilar passar för att fila upp sågtänder och skarpa vinklar.

Använd en filborste, ofta kallad kardborste, och borsta i tandriktningen för att inte skada eggarna. Fastnat material kan behöva knackas loss försiktigt med en spetsig träpinne innan borstning. Undvik att banka filen mot hårda ytor eftersom tänderna då lätt spricker eller bryts av.

En diagonaltång har vinklade skärande käftar avsedda enbart för kapning av tråd och kabel nära ytan. En kombinationstång kombinerar skärkant, gripkäft och ibland en rundad del för att böja tråd, vilket gör den mer mångsidig men mindre precis vid ren avbitning jämfört med en renodlad diagonaltång.

Torka av tängerna efter användning, särskilt vid fukt eller kylvätska, och smörj ledtappen med en droppe olja med jämna mellanrum. Förvara i torrt utrymme, gärna i verktygslåda med foaminlägg som håller dem separerade. Kontrollera regelbundet att käftarna sluter helt utan glapp, då det påverkar greppkraften avsevärt.

Använd en dedikerad seegerringstång med utbytbara spetsar för invändiga respektive utvändiga ringar. Spetsarnas diameter måste matcha ringens hålstorlek för att inte glida ur och skada ringen eller spåret. Många tänger har ställbar öppningsvidd via en låsskruv som anpassas efter ringens diameter innan arbetet påbörjas.

Standardbladlängd är 300 mm (12 tum) och passar de flesta verkstadsbehov. Kortare blad, 150-250 mm, används i trånga utrymmen där en fullängdsfil inte får plats. Kontrollera att sågbygeln på din bågfilram matchar bladets längd och håltappar exakt, annars spänns inte bladet korrekt och sågen tenderar att vandra i skäret.

Polygrip kan användas som nödlösning men rekommenderas inte för åtdragning av muttrar och bultar med definierat moment, eftersom käftarna kan repa kanterna eller runda av dem. Till rörkopplingar med rund profil är polygrip ofta det rätta valet, medan sexkantiga muttrar bör hanteras med skiftnyckel eller hylsa för bästa passform.

VDE-märkning innebär att tången är testad och godkänd för arbete med spänningsförande delar upp till 1000 volt växelspänning enligt europeisk standard. Handtagen är isolerade med ett dubbelt lager plast som tål mekanisk påverkan utan att isoleringen bryts. Kontrollera alltid att isoleringen är intakt utan sprickor innan arbete i elmiljö.

En plåtsax har långa, skarpa skärblad optimerade för raka och kurviga snitt i tunnplåt utan att materialet deformeras runt snittet. En avbitartång klipper genom att klämma och skär av tvärsnitt, vilket lämnar ojämnare kant i tunn plåt. Vid regelbunden plåtbearbetning ger en dedikerad plåtsax betydligt renare resultat.

Snedgängning uppstår oftast för att gängtappen inte hålls vinkelrätt mot arbetsstycket från start. Kontrollera vinkelrätheten med en vinkelhake redan efter första halva varvet, innan gängan satt sig ordentligt. Ett gängtappshandtag med två symmetriska armar ger bättre kontroll över vinkeln än ett osymmetriskt handtag med endast ett fäste.